Det finns åtta slags bröllop i den vediska kulturen. Ett eldoffer som detta som utfördes mellan Tapasa Dasa och Lajja-devi Dasi kallas vivaha-yajna. I sitt föredrag på bröllopet förklarade Ekanatha Dasa lite om de vediska traditionerna när det gäller parbildning.

"Välkomna till den traditionella söndagsfesten, som vi har här vid Hare Krishna Center och till det sk vivaha-yajnat. Låt mig få säga att jag inte är särskilt specialiserad på att ge tal vid bröllop, men jag har gjort det vid olika tillfällen, så det är inte första gången. Det ni redan sett lite av här är ett yajna. Yajna betyder offer. Olika saker har redan passerat här framför oss.

Ett par ska gifta sig. Det kommer också att göras upp en eld här och mantran kommer att reciteras. Det här offret heter vivaha-yajna. Vivaha är ett sanskritord som betyder "att föra bort - dra iväg med". Vem är det då, som blir ivägdragen? Vad tror ni? Vem? Ja, javisst, det är bruden, som blir bortförd. I vissa traditioner lyfter brudgummen upp bruden och bär iväg med henne Jag gästade ett sådant bröllop i vintras i Moskva. Det snöade fortfarande och den arme brudgummen bodde på 5:e eller 6:e våningen. Hela familjen hejade på honom att bära upp henne upp för alla utomhustrapporna. Sen var alla lyckliga.

Så vivaha betyder "att bli bortförd", men det är en vedisk ritual, så det betyder inte bara att bära iväg med, kidnappa någon, även om metoden faktiskt är en form av bröllop det också. I den vediska traditionen finns det hela åtta former för hur man ingår äktenskap, men bara sex av dem rekommenderas för det mänskliga samhället. Två av dem borde aldrig praktiseras. Fyra av dem är mer eller mindre civiliserade sätt. De kallas för brahma, daiva, arshya och prajaptya och det är de fyra, som förutsätter att bruden och brudgummen noga väljs ut för att matcha varandra så det inte blir så strax efter bröllopet, att de inser "Oj, vilken otur! Vi passar ju inte ihop. Det fungerade inte!"

Därför måste man ta reda på i förväg om de verkligen passar ihop genom att konsultera en astrolog, föräldrarna, den andlige mästaren eller helt enkelt genom att förstå dessa personers natur. Det finns olika tecken man kan se på och förstå om de matchar varandra. Att ingå äktenskap ska inte bara göras utifrån attraktion: "Oh, du ser bra ut. Dig gillar jag. Vi gifter oss." Den formen av äktenskapsaffärer i vår sk civilisation här, är inte särskilt lyckad. Det är därför de flesta människor inte vill, för de tänker: "Vad har jag för glädje av allt det där? Det kommer ju bara från någon sorts tradition. Det är gammalmodigt och obekvämt. Då blir jag tvungen att ge löften och hålla mig till en och samma person för resten av livet. Vilken katastrof!" eller tvärtom, "Jag kanske kommer på att jag inte gillar henne."

Nej, sånt här måste göras ordentligt, med nogrann planering och omsorgsfulla arrangemang. Som jag sa, så finns det åtta sorters bröllopsformer: brahma, daiva, arshya och prajaptya

Astrologi

Arshya betyder vismännens metod. Vismännen på den vediska tiden använde den för de kände mycket väl till gudomliga och materiella sakers natur. Dessutom visste de hur dessa saker skulle kombineras på bästa sätt och kunde ge bra vägledning.

Brahma-formen för bröllop rekommenderas för brahmaner - en metod, som mycket noggrant observerar tiden, platsen och omständigheterna. Yajna, offer, innebär att man beräknar tidpunkten väldigt noga. Det lyckobringande tillfället kalkyleras i enlighet med astrologi. Det är gjort för det här bröllops-yajnat också, så det är alltså inte slumpen, som avgjort att det här äger rum denna söndag den 31 maj vid den här tidpunkten. Det finns förstås andra tider, men de är inte lyckobringande, så det här är noga uträknat.

Faktum är att i det vediska systemet rör sig helt kulturen runt olika offer - inte bara för bröllop. Hela den vediska filosofin har beröringspunkter till olika delar av yajnats utförande. Det finns sex delar av Veda-skrifterna. De kallas Vedangas och börjar med siksha, chanda, yakarana, joytir. De beskriver olika delar av offret. Siksha betyder uttal och det innebär att det är en vedisk vetenskap, som förklarar hur man ska recitera mantran så perfekt att det blir lyckobringande.

Chanda är vetenskapen om versmått och rytm. Det handlar också om att recitera hymner, som åkallar välsignelser från Gudomens Personlighet och alla halvgudar. Yakarana betyder grammatik och det behövs för att förstå den vediska textens innebörd. Det är inte så att man bara kan läsa ett mantra och tro att det ska fungera. Man måste verkligen ha klart för sig vad det betyder. Att chanta mantran utan att känna till innebörden är som att tröska tomma ax. Alla mantran har både en enkel mening och en gömd innebörd - en hemlig betydelse. Faktum är, att det inte är så hemligt, att man inte kan lära sig det för det är också en del av vetenskapen.

Joytir betyder astrologi och med den kan man kalkylera exakt. Är planetkonstellationerna fördelaktiga? På det viset tar man i beaktande berörda personers horoskop, platsen där yajnat ska hållas och avsikten med det. I det här fallet är det vivaha - bröllop. Sen är det kalpa, som betyder procedur - själva ritualens tekniska detaljer. Så det här är inte ordnat så här för att vår huvudpräst bara tyckte, "Oh, idag gör vi så här. Vi sätter en kokosnöt här eller lika gärna en pumpa eller nåt annat." Faktum är att det finns instruktioner för hur allt det här ska placeras och utföras - exakt, steg för steg. Så alla de här delarna av vedaskrifterna centreras runt offer. I den vediska kulturen utfördes många offer. De inkluderade nästan alltid en eld, recitation av vediska hymner, koncentration, meditation och dyrkan av Gudomens Personlighet.

Bröllops-yajnat markerar slutet på en cirkel av religiösa ritualer i en persons liv, fast den allra sista ritualen utförs förstås när personen dör och då är han ju inte med och tar del av den eftersom han har gått bort. Men det finns tio ritualer. De kallas samskaras och utförs en efter en under livet tills man gifter sig. Det kallas alltså vivaha-yajna. För flickan innebär det att hon förs bort - hon bärs iväg från sin fars hus. Men han har förstås förtroende för att han gifter henne med en kompetent ung man, som ska ta hand om och beskydda henne. Hon å sin sida förväntas assistera honom.

I den vediska kulturen är det faktiskt fadern, som utför dessa yajnas själv om han är en brahmana. Han skulle utföra ceremonin för reningen av sin son och en annan ceremoni när barnet äter säd för första gången, när han påbörjar och när han får ta emot sin andra initiering - den heliga tråden, osv. De är tio till antalet och avslutas med bröllops-yajnat. Sen kommer brudgummen själv att få en son och då på så vis rullar det på. Det är materiellt - kanske inte så andligt, men det blir andligt eftersom centrum i alla dessa ritualer är - Gud! Alla de mantran, som reciteras utgör en förbindelse med Gudomens Personlighet. Det här görs inte i första hand för att man ska roa sig i den materiella världen - bara ha kul, utan det leder en ut ur det materiella livet och ut från materiellt lidande. Det är vägen från materiell verklighet.

Som en prinsessa

Så det finns alltså en sådan enorm andlig dimension till de här sakerna, även om det på ytan ser nog så tilltalande ut för sinnena. Ni ser att bruden är mycket vackert dekorerad och ni tänker kanske: "Vad är nu detta? Vi har hört att Krishnamedvetande har nåt med självtukt och sinneskontroll att göra och där sitter hon nu utsmyckad." Faktum är, att vid det här tillfället måste hon vara vackert dekorerad. Det är sagt att en flicka åtminstone en gång i livet vill känna sig som en prinsessa - så det är hennes dag. Det är faktiskt mycket mer hennes dag än hans. I allmänhet tänker brudgummen: "Oh, när är det över? Men okey, okey då." Bruden däremot är jättelycklig för hon vet att det är hennes dag. Hon antas vara drottningen. Hon är den, som är vackrast, mest tilldragande och lyckligast. Det här är det hon längtat efter och det förväntas att hon måste vara så fint dekorerad att brudgummen ska bli fäst vid henne för livet när han betraktar henne.

Det är faktiskt nödvändigt, för om han inte blir fäst vid henne för livet kan den värsta katastrof uppstå - den att han bara ger sig iväg och lämnar henne ensam. Han kanske tror att det finns något annat eller någon annan någonstans. Det är en katastrof. Ingen vill ha det så, men om ni ser er omkring bland folk ni känner, så vet ni att det händer väldigt ofta. Det är sällsynt att få ihop ett bröllop, som är så välarrangerat att det hjälper till att komma samman, hålla samman och hjälpa varandra. Alla, som har blivit inbjudna hit ger naturligtvis också sitt bidrag för att få det lyckobringande - genom att önska väl, ge välsignelser, goda råd kanske och försäkra paret att man finns till för dem om det skulle behövas - ifall det uppstår problem, om hjälp behövs - andligt eller materiellt. Det är gemenskap. Så vännerna och välönskarna, alla, har sin del i detta yajna.

De andra fyra yajna-formerna är kända som gandharva, asura, pisatya. Pojken bara möter flickan och säger: "Jag gillar dig." Hon säger, "Jag gillar dig också" och sen säger de: "Vi är gifta." Så går det till - gandharva-bröllop. Om man har blomstergirlanger så utväxlar man dem, men om inga finns, så är det också OK.

Sen är det asura-bröllop. Det innebär att han bara kidnappar en flicka. Kshatriyer (den administrativa klassen; krigare, kungar mm) gör så ibland. Han bara hittar en flicka nånstans. Hon gillar honom, han gillar henne, men fadern beskyddar sin dotter och hon kanske redan är bortlovad till nån annan pojke. Då måste hennes älskade kidnappa henne. I det vediska systemet var det väldigt populärt. Krishna kidnappade faktiskt några av Sina drottningar. Kvinnor kände sig väldigt firade på så vis och det är klart att de uppskattade det. De hade inget emot det, speciellt om han var en hjälte. Då kunde flickan känna: "Jag är verkligen eftersträvansvärd! Se bara, han tar på sig så mycket besvär, han slåss för min skull, han riskerar sitt liv och tar med mig hem till sig - så underbart!" Och det är klart att brudgummen också tycker att hon är värd det och så tar han henne med sig hem. Det kallas också rakshasa-bröllop.

Sen är det pisatya-bröllop, som inte alls är att rekommendera. Det går till så att ..... om du är mannen och vill få tag på en flicka, så använder du svart magi, droger eller alkohol, drogar ner henne och tar henne på det viset. Pisatya betyder häxa. Sånt händer ofta nuförtiden också. Resultatet är naturligtvis inte bra, eftersom det ju bara görs för någon sorts ögonblickligt nöje och inte med någon rening som mål. Men nu ska vi se hela ritualen. Vi vill se Tapasa Dasa och Lajja-devi Dasi bli ordentligt gifta och ge dem våra välsignelser. Hoppas att ni alla kommer att ha det så trevligt.
Hare Krishna!