jade ell top
Prabhupada1

Kirtan

Fire

Frågor och svar


Det är tilak, ett tecken som består av lera från en av de heliga floderna i Indien, som Ganges eller Yamuna. Det finns många olika typer av tilak-tecken, men detta (V) visar att man är en efterföljare till Vishnu eller Krishna.



Ja visst, varför inte. Man blir en andlig mästare i enlighet med sina kvalifikationer, inte i enlighet med sin kropp. En som känner till vetenskapen om Krishna är kvalificerad att bli en andlig mästare.



Andligt sett ja, materiellt sett uppenbart nej. Till exempel så kan ju kvinnor få barn vilket män inte kan. Det finns många andra skillnader. Men dessa skillnader härrör sig till kroppen. Och vi är ytterst sett inte den här kroppen, utan en andesjäl som lever i kroppen. Alla andesjälar är jämlika individer. Det manifesteras i hängiven tjänst till Gud, eller Krishna. På den nivån är vi jämlika. På den materiella nivån kommer vi aldrig att bli jämlika, även om vi skulle försöka. Kvinnor kan inte bli män och män kan inte bli kvinnor.



Ja, Gud är alltigenom god. Problemet är att vi inte är det. Om vi alla följde Guds lagar så skulle det inte finnas något krig etc. Men eftersom vi har en tendens att inte följa så får vi som en reaktion lida i händerna på den materiella naturen. Det är som i ett land. Du har ett val att leva som en god medborgare eller som en brottsling. Om du väljer att leva som en brottsling och till slut hamnar i fängelse... är det då ditt fel eller statens fel? Det beror på vår okunnighet om Guds lagar som vi tvingas lida. Därför borde vi läsa Bhagavad-gita och förstå saker som de är. Då kommer det inte att bli några krig.



Gud framträder i många olika former, så kallade avatarer (uppenbarelseformer). Det är samma person och alla Hans former är inte skilda från Honom Själv. Han representeras också av olika andliga mästare, eller lärare, som ju representerar samma Gud. Detta kallas guru-parampara.



Detta är A.C. Bhaktivedanta Swami Praphupada, grundaren till denna Hare Krishnarörelse. Han framträder i en kedja av lärare som kan spåras ända tillbaka till Krishnas framträdande för 5 000 år sedan. Eftersom han representerar Gud på ett perfekt sätt så respekteras han som Gud, även fast han inte är Gud. Det är som en ambassadör som representerar ett speciellt land. Han är inte landet, men han respekteras som det landet han representerar.



Av två skäl. Det är renligt och det är ett tecken på avsagdhet från denna temporära kroppsliga så kallade skönhet. Detta är hur det är arrangerat i den vediska kulturen.



På ett sätt är det som en uniform. Du känner igen en polis på gatan på grund av hans uniform, och på samma sätt så känner du igen en hängiven till Krishna på grund av hans kläder. Kläderna kan vara till hjälp, men de är inte allting. Vem som helst kan ju byta kläder som han vill. Dessa kläder hjälper en att komma ihåg att man är en efterföljare till Krishna, men det är ytterst ens medvetande som är det viktiga. Därför har vi också ibland andra kläder efter behov. Men vi tycker om dessa kläder eftersom de också påminner oss om Krishna.



Ja, hur vet vi att NÅGON bok är sann och inte spekulation? Vi måste praktisera vad som står i dessa böcker och finna ut själva. Vi kan också se rent praktiskt från de som redan har förverkligat dessa böcker och se hur de agerar. Därför har vi också en andlig mästare, som visar rent praktiskt hur man kan leva efter dessa böcker. Vi uppmuntrar inte blint accepterande. Man måste läsa och även praktisera. Då kan man lätt se om det bara är nån spekulation eller om det är sant.



Först av allt, låt oss förstå vad ordet "from" betyder. Det betyder att man tror på Gud. I Shrimad-Bhagavatam står det klart och tydligt att utan att vara en hängiven eller en tjänare till Gud kan man inte ha några goda kvaliteter. Varför är det så? Därför att man kommer inte att veta vem saker och ting tillhör, vem som är den yttersta njutaren av allting och den verklige vännen till oss alla. Om detta inte är känt så kommer man ytterst att använda saker som inte tillhör en själv och försöka att njuta av denna stulna egendom och vara så kallat givmild med saker som man stulit innan. Så hur kan man då kallas en god person? Och hur kan en tjuv ha frid i sinnet? Goda kvaliteter är enbart möjliga att uppnå om man förstår att Gud är den verkliga ägaren, njutaren och välönskaren till alla.



Det känns mer som om samhället är isolerade från oss. Allting tillhör ju faktiskt Gud, jag är en del av Gud, du är en del av Gud och alla andra är en del av Gud och som sådana så borde vi alla vara engagerade i Guds tjänst. Olyckligtvis så accepterar majoriteten av människorna inte detta och försöker leva oberoende från Gud. Och eftersom vi inte gör det så finner du där orsaken till vår "isolering". Det här samhället förnekar Gud på alla sätt det kan och vi accepterar Gud på alla sätt vi kan.



Först av allt så låt oss förstå vad detta "bli kär" betyder. Kärlek och lusta är två helt motsatta saker. Kärlek uttrycks genom osjälviskhet och lusta uttrycks genom själviskhet. Att försöka njuta av någons kropp eller sinne är själviskt. Att försöka hjälpa någon att förstå att han inte är den här kroppen utan en andesjäl är verklig kärlek. Vi kan enbart älska varandra som andesjälar, inte som dessa materiella kroppar vilka är helt kontrollerade av den materiella naturen. Det som du kallar att "bli kär" det kallar vi enligt Bhagavad-gita att "bli lustfylld". Resultatet av denna lusta kan du se i vårt samhälle dagligen. Jag tror inte att det finns något behov av att gå in mer i detalj. Om vi älskar Krishna eller Gud så kommer vi automatiskt att älska alla andra. Liksom i alla kärleksfulla relationer måste det finnas gemensamma intressen. Det är därför vi älskar någon. Det är bara logiskt att man kan uppskatta en person som uppskattar Krishnamedvetande. Det spelar ingen roll ifall han är en Hare Krishna medlem eller inte.



Vi föraktar ingen. Vi är alla lika andesjälar, inför Gud. Den enda skillnaden är att en del av oss vet det, andra inte. Vad menar du med ordet "normala" människor? Du menar at man "normalt" ska döda de oskyldiga djuren för att äta dem? Eller man ska "normalt" döda ofödda barn i namn av "familjeplanering"? Eller man ska "normalt" försöka att njuta av den här kroppen enbart, som när allt kommer omkring bringar oss så mycket elände? Eller man ska "normalt" tillbringa sitt liv med trist arbete utan att förstå vem man är eller var man kommer ifrån? För oss så betyder normalt att leva i harmoni med Gud och Hans skapelse. Om alla skulle göra det, så skulle vi inte behöva svara på den här frågan.



Igen, först låt oss förstå vad Hare Krishna betyder. Krishna är allomfattande. Allting är i Krishna. Så genom att förstå Krishna så kan du relatera till allting. Det är den mest allomfattande synen du kan ha. Men det betyder inte att vi inte förstår hur vi passar in i Guds skapelse. Vi har vår plats liksom alla andra. Först måste vi förstå vad som menas med "Krishnas väg" och sen kan vi förstå att Han är den enda vägen. Gud gjorde naturlagarna. Alla måste följa dessa lagar, det spelar ingen roll om man känner till dem eller inte. De som känner till dem tjänar Gud och kallas för "Hare Krishnas" och dom som inte gör det är ateister och tror under inverkan av illusion att dom följer "sin egen väg". Du kan givetvis även tjäna Gud genom en annan tradition. kristendom, islam etc.



Vi måste först förstå vad religion betyder. I Shrimad-Bhagavatam står det att enbart Gud kan definiera vad religion är. Så Gud manifisterar sin undervisning genom olika profeter i olika geografiska områden i enlighet med människornas läggning. Men varje religion måste vara baserad på auktoriserade religiösa skrifter, såsom Bhagavad-gita, Koranen och Bibeln och representeras av auktoriserade lärare som lever strikt efter sin skrift. Då kan vi kalla det religion. Annars är det bara spekulation. All auktoriserad religion leder oss mot ett förverkligande av samme Gud, och när vi väl förverkligat Honom så engagerar vi oss helt enkelt i Hans tjänst. Man kan se om någon följer en auktoriserad religion eller ej genom utvecklandet av hans karaktär. Om han bara tävlar mot och attackerar efterföljare av andra religioner så är det uppenbarligen något som är fel. Någon som förverkligat Gud behöver inte göra det.



Ordet hindu uppfanns av muslimer som invaderade Indien och kallade alla människor som bodde på andra sidan floden Sindhu för "hinduer". Detta var ganska nyligen. Så även om vi finner många aspekter av Krishnamedvetande inom hinduismen så är Krishnamedvetande mycket, mycket äldre. Det baseras på Bhagavad-gita som talades för mer än 5 000 år sedan, långt innan någon i Indien ens hört ordet hindu. Men eftersom hinduer följer Bhagavad-gita så finner vi likheter.



Tack så mycket för uppskattningen. Att försaka materiella saker betyder inte att förneka dem, det betyder att dom måste engageras i Guds eller Krishnas tjänst. Våra kroppar och till och med vårt intellekt tillhör Krishna så vi underhåller dem på ett bra sätt. Annars skulle det inte vara mycket mening med att göra det. Smycken är avsedda endast för kvinnor och är en del av den vediska kulturen där speciellt gifta kvinnor använder dem för att se vackra ut. Det är inget fel i det så länge som det inte hindrar deras hängivna tjänst. Vi klär oss fint för Krishna, försöker att handla på ett bra sätt för Krishna och för att sedan gå tillbaka till Krishna. Det är försakelse.



Ja, allt detta finns beskrivet i Srimad-Bhagavatam, men i mycket större detalj. Där kan du hitta en beskrivning av hur Gud först skapade de materiella elementen, hur han organiserade skapelsen genom sin agent Herren Brahma, en mäktig halvgud, hur de olika arterna kom till, vem som kom först och vem som kom sen etc. etc.



Barn kan aldrig välja helt själva. Inte i samhället och inte i Hare Krishnarörelsen heller. Därför finner du att utbildning pågår. I det materiella samhället är det materiell utbildning och i det andliga samhället är det andlig utbildning. Om barn kan välja, varför får de inte rösta innan de är låt säga 18 år? Kan du svara på det? Så du ser att utbildning pågår på det ena eller andra sättet. Men självklart kommer en punkt i allas liv där man själv måste ta ställning. På samma sätt som vi en gång valde att bli Krishnamedvetna kan det hända (och det händer) att våra barn väljer att inte bli det. Då kan vi inte göra något åt det. Det är deras val. Precis som i det materiella samhället kan vi kan bara informera och utbilda, fast där blir barnen bara informerade och utbildade på ett materiellt sätt. Slutligen måste alla välja själva.



Ja, den personen är Krishna, Gudomens Högsta Personlighet. Han uppenbaras i de vediska skrifterna vilka Han till och med talar personligen. Så den som upprepar precis det som Gud talar utan att ändra något, han är också en auktoritet. Och till den grad som han följer bör man också följa honom. Det kallas guru-parampara eller lärjungesuccession. Men du kanske blir förvånad, men vår rörelse styrs faktiskt inte av en person utan av en styrelse eller kommité som sammanträder varje år. Vemsomhelst kan bli medlem i denna kommité om han är kvalificerad. Beslut som fattas av denna kommité, som kallas Governing Body Commission, är bindande för alla medlemmar av ISKCON (the International Society for Krishna Consciousness). Sen finns också lokala kommitéer i varje enskilt land.



Nej, varför skulle vi göra det? Djurliv är i sig ett straff man får om man handlar djuriskt. Vi respekterar djur, vi äter dem inte. (äter du djur?)



Hinduer dyrkar egentligen inte djur, de respekterar djuren precis som med alla andra former av liv. Det kan finnas ett undantag och det är kon. Kon är väldigt speciell, faktiskt är hon som en mor. Vi är alla uppfödda på komjölk och modersmjölk. Kon är en av våra mödrar. Därför får vi inte döda henne.



Nej. En guru, eller en andlig lärare måste förtjäna att följas. Det betyder att han själv måste följa sin egen lärare. En lärare utan lärare kan inte undervisa. Och vad lär han ut? Det som Krishna lär ut. Då kan man följa honom. Om han inte lär ut det som Krishna lär ut så måste han förkastas.



Vi bör definitivt försöka hjälpa människor. Men hjälpa hur? Att bara skicka pengar är dumdristigt. Vad kommer de att göra med pengarna? Spendera dom på skadliga saker? Eller genom att skicka mat? Vad kommer de att göra med den? Sälja den på svarta marknaden? Det är ännu värre. Så hjälp behövs, men vi måste veta vad den verkliga hjälpen är. Att bara hjälpa någon att fylla upp sin mage är en viss hjälp, men den räcker inte så länge. Bättre är att man tillsammans med maten ger utbildning. Och vilken slags utbildning? Den bästa utbildningen är andlig utbildning. Det betyder att om människorna vet varifrån de kommer, vilka de är, vad målet med livet är, om de vet hur man ska leva utan att skada andra och sig själva och om de vet hur man kan bli självförsörjande på detta sätt, då kan vi tala om riktig hjälp. Annars är den värdelös.



Den ursprungliga innebörden av synd är att inte lyda Guds lagar. Från den olydnaden resulterar en massa andra syndfulla aktiviteter.



Varför skulle de få det? Alla får det de vill ha och det de förtjänar. Vad menar du med befrielse? Andlig befrielse betyder att bli befriad från materiella begär och gå tillbaka hem till Gudomen.



Alla har en andlig kropp, inte den här materiella kroppen. Det betyder att alla är fulla av lycksalighet, kunskap och lever för evigt. Det är precis motsatt den här materiella världen, där alla är miserabla, fulla av okunnighet och måste dö. Om du vill veta mer så kan du åka dit. Det är möjligt, om du är kvalificerad.



Ja, genom att förstå att den här jorden inte är vårat verkliga hem. Vi tillhör den andliga världen, inte den här materiella världen av vilken jorden är en del. Genom att förverkliga att man inte är den här materiella kroppen, utan ren andesjäl kan man bli befriad redan när man lever i den här kroppen.



Nej det gör de inte. De är odödliga. Det är bara kropparna som föds. Men vi är inte den här kroppen. Så vi föds inte egentligen. Det måste vi förverkliga och bli fullt medvetna om. Först då blir vi lyckliga.



Vi personligen dör inte, det är bara kroppen som dör. Så vi kommer att se kroppen dö och i enlighet med vårt medvetande bli förflyttade till en plats där vi önskar vara. Om vi önskar äta mycket så kan vi få en griskropp. Om vi önskar sova mycket så kan vi få en björns kropp. Om vi önskar ha mycket sex så kan vi få en apkropp och ifall vi önskar bli starka och kunna försvara oss själva så kan vi få en tigerkropp. Och om vi önskar att gå tillbaka hem till Gud så kan vi göra det också. I enlighet med hur vi tänker, känner och önskar så kommer vi att befodras till en annan kropp och en annan plats. När vi väl är i den nya kroppen glömmer vi helt enkelt vad vi var i vår förra kropp och tror att vi är det vi är ända tills vi tvingas att ta en ny kropp.



Generellt sett är en medlem av Hare Krishnarörelsen inte politiskt intresserad, eftersom vi inte tror att politik kommer att förbättra någonting. Det är inte politik som saknas i världen idag utan andlig kunskap. Så mycket politiska diskussioner pågår, men blir nånting bättre? Vi tycker inte det. Lösningen på våra problem står att finna på den andliga plattformen, inte den politiska. Men om en politiker blir intresserad av Krishnamedvetande, då kan vi vara intresserade av den politikern.



Jag letade upp ordet rabbla i ordlistan och det betyder: "ngt som rabblas, innehållstom (l. obegriplig) l. hastigt o. själlöst framsagd ramsa. Undertecknad lärde sig hela rabblan utantill. " Hare Krishna mantrat är inget som rabblas. Det är inte ett innehållslöst och obegripligt mantra, tvärtom. Hare Krishna-mantrat kallas för maha-mantra och det betyder att det är ett väldigt kraftfull mantra. Dess huvudsakliga betydelse är en bön till Gud och Hans inre glädjeenergi om att vi ska få lov att tjäna Honom. Om ni någonsin läst böner till Gud, har ni förstått att man kan be om olika saker och ibland vill man bara lovprisa Hans ära. Man kan be om materiella saker och positioner, man kan be om mystiska krafter (som Jesus hade) och man kan lägga in sina egna spekulationer och fantasier om Gud i sitt lovprisande, som inte stämmer med verkligheten. Dessa böner kan vara mer eller mindre störande för Gud och till och med ogynnsamma för ens befrielse från den materiella betingelsen.