jade ell top
Prabhupada1

Kirtan

Fire

Vaishnavism

För tusentals år sedan blomstrade den vediska kulturen över hela nutida Indien, Sydostasien, Pakistan, Afghanistan, Iran och de övriga asiatiska länderna styrdes samtliga av en enda kejsare. Denna kejsare dominerade vanligtvis de andra kungarna och såg till att fred och välstånd rådde i hela riket. De bästa kejsarna var ytterst mäktiga kungar och samtidigt lärda hängivna till den Högste Herren. Efter kejsarens eller kungens död, övertogs tronen av den äldste sonen om ministrarna också ansåg att valet var det rätta.

Samhället var således byggt på det starka ledarskapet hos fromma kungar, vilka strängt efterlevde de religösa principerna och inte tolererade några brott mot Guds lagar. Detta andligt baserade samhälle gav alla sina medlemmar möjlighet till ett fridfullt och lyckligt liv. Dåtidens samhälle var känt som varnashrama-dharma och var det förhärskande samhällssystemet under tusentals år. Samhället grundade sig på den vediska litteraturen (dvs de heliga skrifterna), vilken innehåller kunskap som förmedlats av den Högste Herren Själv.

Den andliga vägledningen i samhället gavs av heliga personer, brahmaner, vilka lärde de andra samhällsmedlemmarna att följa Guds lagar. Kungarna som styrde samhället följde instuktionerna som gavs av dessa lärdabrahmaner, varför deras styre tillfredställde alla samhällets medlemmar. Det vediska samhället grundade sig på ett efterföljande av Guds lagar, så som de återgavs i den vediska litteraturen och så som de förstods av heliga brahmaner och kungar. Kungen var beroende av brahmanerna, vilka vägledde kungen i enlighet med de principer som gavs i skrifterna.

Samhällets lagliga grundval utgjordes av skriften Manu-samhita, dvs de lagböcker som getts av Manu, den främsta mänskliga varelsen. Brahmanerna hämtade principerna för sitt styre från sådana skrifter, och kungen följde deras råd, samtidigt som han givetvis använde sitt sunda förnuft och anpassade sig efter tid, plats och omständighet.